Bokmaskarna läste Nabokovs Lolita för ett tag sedan - en bok jag länge velat läsa. Jag har ett vagt minne av att jag sett filmen, eller iaf delar av den, för många år sedan och att jag hade en crush på Jeremy Irons och därför var ganska partisk till vad jag tyckte om innehållet. Som jag minns det så var Humbert Humbug (eller vad han nu kallar sig, Irons karaktär iaf) en snäll och kärlekskrank man och Lolita en liten bitch. Som sagt, något färgad av det faktum att jag var ung och lite småkär i Jeremy Irons. När jag nu läste boken istället så har jag väl inte riktigt samma bild. Jag tycker iofs fortfarande inte om Lolita (tjejen) men jag tycker kanske inte att Humbert är en mysig kille direkt. Det som vi alla i Bokmaskarna var fascinerade över är att den här boken, trots sitt ämne, fick oss att känna sympati för mannen - och för flickan. Författaren har väldigt skickligt undvikit att använda laddade ord, vilket gör att vi ibland nästan glömmer bort vad det egentligen är som sker.
Jag tycker dock att boken är riktigt tjötig. Gubben maler på i över 400 sidor och jag hade inte behövt ta del av exakt allt han tycker och tänker.
Bokbubblarna läste Diskis Till den skrivande kvinnans försvar och vi var väldigt få som orkade läsa ut och ännu färre som gillade den (jag). Visst, den har rätt tråkiga partier, men också rätt många fina om hur galen man kan bli av böcker. Jag tycker att den något sorgliga karaktären, Marie, är pinsam och beter sig lite som en fjortis som får träffa Justin Bieber, men samtidigt så är hon ju så envis och cool som går sin egen väg och struntar i vad andra tycker. Jag gillar att den är skriven med lite humor, men vi reagerade allihopa på ett vulgärt stilbrott i slutet - varför har författaren valt att göra så?Inte en bok man måste läsa, men ändå lite kul att ha läst om man nu ska kalla sig boknörd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar