Hög igenkänning hos Lotta Sjöberg

Lotta Sjöbergs bok Bebisbekännelser läste jag när jag var gravid (och sedan igen efter att jag fått ut ungen) och skrattade igenkännande både före och efter. Jag gillar illustrationerna och jag gillar att man kan känna igen sig i det hon skriver/tecknar.

När jag var på biblioteket en dag så hoppade hennes böcker (inte det minsta bokstavligt talat) på mig och ville följa med hem - klart de fick det! En solig dag i trädgården medan dottern Family living samt Det kan alltid bli värre.
snarkade i stora sängen så satte jag mig ute och läste

Family living är som en underbar fortsättning (dock fristående) på Bebisbekännelser. Man har fått barn - man bygger bo. Oj oj sådan igenkänning det var. Bäst av allt var bilden om husrenovering:

Jag skrattade rått åt flera delar i den här och rekommenderar den starkt till alla som har ett hem och/eller en familj. Jag tog också lärdom i det Lotta skrev om att sluta be om ursäkt för att man har det stökigt hemma när man har barn - lever barnen så ser det oftast ut som ett bombnedslag och jag insåg att jag jämt ber om ursäkt - för allt. Nu gör jag inte det längre. Kommer man till oss så ligger det smulor på golvet, tvätt lite överallt och leksaker/böcker i soffan, på bordet, under mattan, bakom tvn. Deal with it.

Det kan alltid bli värre var dock inte alls i samma stil tycker jag. Den här tilltalade mig inte alls - den var så negativ att det inte ens gick att känna att det skulle finnas någon humor där. Jag blev lite illa till mods när allt som händer här i världen och livet togs upp som en stor dystopisk mardröm.