Ja, nu läste vi ju den och hade mötet i torsdags - men jag har haft svårt att hitta bloggtid den här veckan. Anyway. Vi tyckte ju lite olika om boken. Eller, vi och vi, jag tyckte lite olika om boken. Som vanligt. Linda mot världen typ. Snälla Lyran som gästbubblade med oss erbjöd ett enskilt samtal - kanske ska vi kunna identifiera de demoner som som tar över mitt läsande. Ja, jag gillade ju alltså inte boken. Inte alls. Den berör mig inte på något sätt, jag ser inte det vackra och humoristiska i språk och uttryck och jag må iofs förstå att Jeanette Winterson har haft en hemsk uppväxt, men det rör mig inte i ryggen. Istället blir jag mest arg för att hon skriver samma bok två gånger. (Detta ska ju vara den sanna versionen av Oranges are not the only fruit - som jag läst och gillat).
Dave Pelzers Pojken som kallades "det" berör mig - när jag läste den höll jag på att spy - så varför berörs jag inte av den här boken då? Kanske inte ett lika groteskt öde, men ändock ingen lycklig, harmonisk uppväxt för Jeanette.
Men nej, tyvärr. Jag tror att det återigen handlar om att jag vill blunda för det verkliga livet och läsa fluffiga, lyckliga feel good/chick lits och drömma mig bort.
Dock är det, som alltid, trevligt att träffa mina fellow bokbubblare :-)
För att ställa en fråga som inte luftades på bubblet så kan jag vara nyfiken på om du kan gå utanför känslan och berättelsens innehåll och gå på språket, dispositionen och symboler och bildspråk och rytmen i meningarna? Det här är för mig en glimrande roman som jag intellektuellt kan tycka om även om den inte skulle beröra. Typ Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Kan du se ngt i boken då?
SvaraRaderaDet skulle jag nog kunna, men jag lägger aldrig märke till sådant som vackert språk eller smarta formuleringar - det är inget jag reflekterar över. Om jag lägger märke till det så är det oftast för att jag stör mig på att författaren försöker låta högdragen (tex klarade jag endast en sida i Daniel Sjölins Världens sista roman för att den hade så snobbigt språk).
RaderaInte ens om du tar på dig svensk och engelsklärarglasögon? Jag vill hävda att det finns kvaliteer som man kan objektivt bedöma oavsett om man gillar själva storyn.
RaderaDet säger jag inte att det inte finns, men jag läser inte böcker med mina lärarögon. Jag ser inte fint språk, poetiska meningar osv i böcker, jag dras till en handling och gillar jag inte handlingen så gillar jag ingenting i boken. Tyvärr.
RaderaOh, min bokcirkel har också läst den! Winterson beskriver ju inte sin vidriga barndom särskilt snyftigt och sentimentalt utan är rätt saklig och ibland humoristisk. Det kanske gör att man inte blir gripen på samma sätt?
SvaraRaderaDet kan absolut vara så. Vad tyckte din bokcirkel då?
Radera