Trots höstens intåg bestämde vi i min lilla sommarbokklubb att fortsätta läsa böcker av Siri Spont och ska nu läsa Bara jag vågar. Ja, vi läser i fel ordning, men so what? Under Lill-Grefvinnas morgonlur passade jag på att läsa den och den var lika charmig som Längtar så jag spricker. Jag älskar återigen listorna och Tilda när hon tuffar till sig då och då. Samtidigt märker jag att jag läser den här som en mamma - jag blir lite ledsen ibland och vill prata med Tilda, berätta för henne att det är okej att våga säga vad man känner, att inte låta de andra sätta sig på henne. Jag funderar på hur man kan stärka sin (min) dotters självförtroende såpass att hon blir en stark, modig och snäll person - som vågar uttrycka sina åsikter och som är snäll mot sina vänner. Jag vill att hon ska må bra, ha vänner och trivas med sig själv.Jag gillar verkligen Sponts böcker, de får mig att tänka till men också att skratta och minnas. Får nog ta och läsa Utan djur så dör jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar