Vad är så bra med Peter Pan?

Aprildelen av min Wallflowerutmaning gick sådär, måste jag säga. Tanken var att jag skulle läsa This side of Paradise och Peter Pan, men endast den senare blev läst, och det var i sista sekunden. Dock har jag löst problemet - nu i maj ska egentligen Fitzgeralds The Great Gatsby läsas men den läste jag ganska nyss så jag läser hans This side of Paradise nu istället.

Peter Pan då, av J.M. Barrie. Inte alls vad jag trodde! Oj, den är lite som Alice i Underlandet - en berättelse jag trodde jag kände till men som helt snurrar runt och är betydligt mer invecklad än jag trott. Till att börja med måste jag säga att jag blev väldigt förvånad att en bok som jag tänkt varit en barnbok handlar om mord och Peter Pan är inte en trevlig figur. Självupptagen, elak och hämndlysten - visst märker man att han inte vill växa upp - han beter sig som en riktigt bortskämd skitunge! Jag tycker det är intressant och lite fräckt hur historien berättas av en allvetande berättarröst som för oss framåt och bakåt samt ger kommentarer då och då kring historien. Ibland verkar det vara ordlekar med - lite som i Alice i Underlandet, vet inte om jag förstår alla... Ibland får boken mig att tänka på Mio min Mio - är besöket i Neverland en dröm, en fantasi eller har barnen där dött?

Jag känner att det här är en bok som jag borde läsa mer kring och analysera, jag tror inte den kom till sin rätt av att jag slöläste den. Att jag dessutom fick tag på
en version med illustrationer där Pan ser riktigt läskig ut kanske inte gjorde intrycket bättre... Ni som läst och gillat - snälla berätta för mig vad som är så bra, jag vill veta!