Det var nånting med den här boken...

Härom veckan när jag satt och kollade igenom listan med nyinköpta böcker till bibblan så fastnade jag för titeln Det är nånting med böcker av Jannike Molander. Klart man fastnar för en sådan titel! Jag lånade snabbt hem boken och läste den.

Sjuk besvikelse. De första raderna var helt fantastiska, de beskriver hur böcker kan få oss bokälskare att må osv och jag drogs in och tänkte "det här blir bra!". Boken är uppdelad i två delar - en "om henne" och en "om honom". Den handlar om en kvinna som blir kär i en bokhandlare som äger ett antikvariat. So far so good. Sedan blir boken en pina att läsa. Jag kan för mitt liv inte hitta något jag gillar hos någon av de två huvudkaraktärerna - kvinnan är en mesig, tafatt lite sak med ett självförtroende så lågt att jag vill skaka om henne och visa vad hon håller på med. Bokhandlaren är en psykopatisk kvinnohatare med sjuka böjelser och hela boken igenom sitter jag och väntar på att det ska börja handla om böcker igen. Det gör den inte.

Jag är ledsen, kanske förstod jag inte boken, eller så är den bara så vidrig som jag uppfattade den.