Mindfulness för pedagoger

Idag har jag varit på fortbildningskurs i Mindfulness för pedagoger. Det har varit en mycket intressant dag och för mig som sjukskrivet stressmonster så vore mindfulness verkligen något som jag skulle vilja ta till mig. Läskigt nog verkade det som att jag idag var mottaglig för sådant jag inte varit innan. Jag har provat yoga och liknande saker innan - jag blir mer stressad av sådant. Jag har provat att gå i naturen och lyssna på löven och vinden - känns bara så... ja... jag vet inte, men inte jag iaf.

Idag var en blandning av föreläsning och olika övningar. Många övningar i att vara här och nu, att koncentrera sig på sin andning, på att bara vara och vara medveten om att man var (ja, det låter flum men det är det ju typ också).

Jag somnade mer än 3 ggr under dagen. Inte av uttråkning utan i meditationerna. Vaknade till med ett ryck och insågf att jag driftat bort och missat vad vi skulle göra, eller vad han sa, eller att fokusera. Och så inser jag att: Ja, jag somnade iofs, men jag är ju medveten om det. Jag var medveten om det jag gjorde precis innan. Jag hade inte en massa tankar om allt möjligt. Jag är inte stressad. Jag är kolugn (är kor lugna?). Jag somnar för att jag behöver sova - inte för att det här är tråkigt. Jag lyssnar, jag försöker vara här och nu (men det är sjukt svårt) och jag försöker ta åt mig.

När dagen var slut kändes det som att jag varit i trans under dagen. Jag vet inte riktigt vad vi gjort i det där konferensrummet. Jag vet inte riktigt vad jag varit med om - det är en ny känsla och en obeskrivbar känsla. Läskigt men behagligt.

Där ser man...