Igår skrev Agnes om när hon läste Petrinideckarna och idag är det dags för min lucka!
Jag ska ta med er tillbaka till 1998.
Jag ska ta med er tillbaka till 1998.
Jag är 18 (snart 19), evigt singel (ni vet det där lååååånga eviga singel man tror att man är vid den åldern) och jag minns inte hur boken hamnat hos mig men jag har nyss upptäckt att det faktiskt är roligt att läsa och jag har fått tag på en bok som låter intressant.
Jag sätter mig tillrätta i mina föräldrars uterum (jag bor fortfarande hemma i Lerum hos mina föräldrar men ska snart flytta till Falun och plugga till lärare i fem år). Jag tar upp boken och börjar läsa. Något händer med mig som aldrig hänt förr: jag skrattar. Jag skrattar högt. Jag skrattar så högt så tårarna sprutar. Jag kan inte lägga ifrån mig boken. Det här är ju boken om mig! (Nej, det är det ju verkligen inte, väldigt lite som stämmer egentligen, men sådan självinsikt har jag inte i den åldern att jag fattar det). Jag läser färdigt hela boken i en sittning och därmed är min nya läs-obsession igång. Jag älskar chick lit! (Jag fortsatte älska chick lit väldigt länge, jag har t.o.m. högskolepoäng i ämnet 🙈) (Här kan man läsa min uppsats om Chick lit och Mr Darcy om man vill.)
Boken? Jo, men det var såklart Bridget Jones' diary av Helen Fielding. Efter boken har jag läst och älskat de nästkommande men mer än böckerna numera älskar jag filmerna. Jag läste om den för några år sedan och den var inte lika rolig nu. Man läser ju med olika ögon - då var jag också runt 20 och ”hopplös singel” som letade efter den rätte - nu är jag 40-årig småbarnsmor, gift med min egen Mr Darcy och kan inte längre relatera till Bridget och hennes äventyr. Numera läser jag ofta böcker som får fram någon typ av reaktion hos mig - men Bridget kommer alltid att vara min första.Se till att spana in hos Robert på Mina skrivna ord imorgon för lucka 4. Resten av gänget och luckorna kan ni hitta här.
