Plåtmannen är vacker och sorglig - den handlar om vänskap och kärlek och hur vi formas av våra relationer. Kanske är det ämnet som påminner mig om Ett litet liv - den här är dock mycket kortare och når inte riktigt upp till den nivå som Ett litet liv gör.
Boken hoppar i tid och rum och det är små, fina historier vi får läsa som vävs ihop. Mamma Dora vinner en Van Gogh-kopia av tavlan med solrosorna. Ellis växer upp med denna och när han är tolv träffar han Michael som blir fascinerad av både tavlan och modern. Ett tag är det Ellis och Michael mot världen och så träffar de Annie som blir den tredje musketören. Tillsammans är de oslagbara. Här skulle man kunna tro att det ska bli den klassiska kampen om vem som ska få tjejen - men nej då, här är det Ellis som hamnar i mitten. Det här är inte en traditionell kärlekshistoria, men är det en lycklig sådan då?
Boken och fin och ganska lågmäld, den är kort men det räcker för att få fram den här vackra berättelsen. Tack LB-förlag för rec.ex.
tyckte om denna, lite annorlunda
SvaraRadera