Jag har i år gett mina ekonomitreor (gymnasielärare, vet ni) en rejäl utmaning: de ska läsa August Strindbergs Ett drömspel och sedan Jonas Hassen Khemiris Fem gånger Gud. Jag älskar Khemiris pjäs och använder den alltid i svenska 3-kursen. Den är lite klurig för eleverna att läsa men den har så långa djup och är så kul att analysera. Eftersom den utgå från Strindbergs drömspel så tänkte jag att den här klassen också skulle få läsa den och sedan göra en komparativ analys. God jul liksom...
Jag är själv inget Strinberg-fan. Jag har sparat anteckningar från högskolan den lektionen det förelästes om Strindberg - jag har ritat gubbar som hänger sig själva av tristess... Dock är det ju så att smaken och förståelsen lyckligtvis mognar så den här gången när jag läste drömspelet så kunde jag relatera mer och förstå vad det är han vill få sagt. Såpass att jag högläste delar för Grefven. Kanske är det lätt för mig just nu att relatera till tristessen i vardagen som Agnes (gudadottern som stiger ned på jorden) känner när hon gift sig med Advokaten. Han bara jobbar, hon lever på kål och tar hand om barnet. Hemmet är trist och stökigt och varje dag är densamma. Som mammaledig kan jag relatera - röjer jag så drar barnen fram nytt, ingen vill äta det jag lagar och allt känns bara ekorrhjuligt.
Men men, det är ju inte så synd om mig ändå. Jag väljer dessutom, till skillnad från Agnes, att stanna med min familj. Trots allt gnäll så har jag ju faktiskt ingen annanstans jag hellre vill vara. (Eller, ja, kanske Toscana då ;-p )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar