Efter den här boken läste jag Virginia Woolfs Ett eget rum (tack Modernista för rec.ex) och det var intressant att läsa de här böckerna så nära inpå. Den här är skriven ungefär hundra år innan och är kanske inte lika dramatisk men behandlar samma ämne - kvinnor ska ha samma rättigheter till kunskap och utbildning som män. Jag gillar Woolf, men hon är svårläst. Hon hoppar i tankar och idéer och jag hänger inte alltid med, men hon har ju så mycket att säga så det är förståeligt.
Många har tipsat om Claire Messud och hennes Kvinnan på övervåningen så den "råkade" följa med mig hem vid ett besök hos Pocket Shop. Jag tycker att den känns som en bra bokklubbsbok för jag känner efter läsningen att jag vill diskutera delar av den med någon. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om huvudkaraktären och hennes känslor av ensamhet och förvirrad kärlek till en annans familj. Boken var inte alls vad jag förväntade mig men den var inte heller dålig, bara... lite intetsägande. Den tog aldrig tag i mig på det sättet jag hade hoppats på. Lite "duktiga flickans klagan" och det har blivit för många sådana historier i år.
En sista kvinnlig röst då, för det här inlägget alltså. Nina Åkestams Meningen med hela skiten tyckte jag lät riktigt intressant, jag har ju en gång i tiden gått in i väggen och tänker ofta att jag ska få lite livsvisdom av olika böcker. Intressant
om varför man jobbar, varför man bränner ut sig osv. Vissa delar av
boken har stor igenkänning, vissa delar träffar där man inte vill och
vissa öppnar ögonen. Visst finns en hel del bitar dock som jag inte
riktigt tar till mig, men så är det väl alltid. Intressant läsning, men
lite svårläst pga väldigt fulla sidor.
de var verkligen starka kvinnor.
SvaraRaderaJa, eller starka röster i vissa fall.
Radera