Nu har jag läst Sylvia Plaths Glaskupan - en av mina utmaningar i år. Jag har velat läsa den sedan jag länge och blev väldigt glad när jag hittade den på ett antikvariat förra året. Jag brukar prata om Plath varje år när jag undervisar i Sv B - tror att det är rätt intressant att läsa boken när man kan lite om Plath. Den känns lite självbiografisk... Jag tycker om början där man får följa Esther i New York och hennes tid där, sedan blir historien såklart lite ledsammare. Hon kommer hem, blir sämre, försöker ta livet av sig och blir tillslut så dålig att hennes mamma tar in henne på dårhus. Där får hon elchocker och annan hjälp.
Jag gillar boken men tror att jag nog missat någonting i dess djup.
Det här var ju min bibel på gymnasiet. Himmel. Den ligger ju otroligt nära Plaths eget liv och visar på hur psykvården i USA och delvis i västvärlden såg ut då, men det vet du ju som undervisar om henne lite. Dels var det fortfarande då ett oerhört patriarkalt system men även en psykvård helt i spinn. Samtidigt får man möta den oerhört sköra Esther som så många andra duktiga flickor har så höga krav på sig själv och försöker leva upp till bilden av en kvinna som både ska klara de traditionella förväntingarna men också den moderna tidens krav på prestation. Väldigt lätt att hitta något att känna igen sig i dessutom. Fantastisk bok. Fantastisk bok för en tonåring som försöker hitta sin identitet dessutom att läsa om någon annan som också haft kriser och problem med sin självbild.
SvaraRaderaDu verkar ha haft en bättre läsförståelse och upplevelse av den än jag fick, vad kul att höra! Jag kan nog hålla med, hade man läst den som tonåring kanske det varit lättare att känna igen sig osv.
SvaraRaderaJag tror inte att du missat ngt, var och en läser ju utifrån sina erfarenheter! Jag läste den första gången som 20 åring och då var den kurslitteratur på eng B. Vanligtvis kan ju böcker som är kurslitteratur ta död på vilken läsupplevelse som helst men jag tyckte den var underbar och har läst om den många gånger. Jag upplever den som starkt självbiografisk och när min dotter läste den som obligatorisk litteratur på engelskan på gymnasiet häromåret älskade hon den också, det är något med Esther som bara griper tag i mig. Har du läst hennes dikter? Makens dikter? Gör det!
SvaraRaderaJag minns att vi läste hennes dikt "Daddy" under Eng B på högskolan och att den stannade kvar för att den är så stark.
SvaraRadera