Julie Otsuka har ett otroligt språk och ett särskilt sätt att skriva sina böcker på. Jag har tidigare läst Vi kom över havet och När kejsaren var gudomlig och den här är lika fin och spännande skriven. Jag älskar att den är skriven i kollektiv form - och den slutar på ett annat ställe än den börjar. Från att ha handlat om ett kollektiv handlar den sedan om dig - ja, iaf medan du läser. Väldigt vacker, sorglig, hoppfull och verklig. Poetisk. Det här är en bok som sätter sig och som följer med dig - som får dig att tänka till, andas och ta till vara på dagen och de små sakerna vi borde uppskatta mer.
Absolut läsvärd!
Betyg: 😍😍😍😍😍
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar