Årets sista Austen blir en liten kortis hon skrev som 16-åring. Jag hade tänkt avsluta mitt Austenprojekt med Persuasion - min favorit, men läslusten har försvunnit under all decemberstress och jag är glad att jag hade den här.
Här är en liten historiebok om några av Englands regenter och vad Austen tycker och tänker om dem. Redan som 16-åring kan vi se hennes typiska sätt att skriva. Finurligt, talande och härligt. Hon var inte ett stort fan av Elisabeth men hon gillade Mary av Skottland.
Med den här så är min lilla Asutenutmaning färdig - jag har läst en Austenishbok varje månad i ett år. Hipp hurra för att jag avslutade något jag påbörjade! Klurar redan på om jag ska köra något liknande nästa år - kanske bäst att hitta läslusten igen först? #lindaläser2016
den är fin
SvaraRaderaRoligt att läsa något från när hon var så ung. :)
SvaraRaderaOch kul att du avslutat utmaningen :)
Ja kul på båda punkterna :-)
RaderaLäsning - för mig i alla fall - är njutning. Det mest njutbara är när boken jag läser inspirerar mig eller utmanar mig till att tänka, känna. En särskild njutning är de böcker som utmanar mig att läsa med pennan i hand. Att skriva i marginalen. Frågor. Mina försök till svar vad texten faktiskt försöker säga mig. Till sist min egen bok i marginalen om vad boken har sagt mig. Vad är ditt sätt att njuta av läsningen?
SvaraRaderaJag önskar att jag läste på ditt sätt, tyvärr har jag märkt att jag mest hetsläser och "glömmer" att njuta av läsningen.
RaderaPrecis detta fick jag kritik för av min svärson efter att ha besökt den underbara Ekebergsparken i Oslo med alla dess skulpturer ute i naturmiljön. "Du gick ju bara som om du var på jakt", sa han och undrade om jag egentiligen upplevde någonting. Detta kändes viktigt. Jo, jag upplevde, men kanske först efteråt när jag kom hem. Nästa gång ska jag göra när jag läser. Ta mig tid att begrunda på plats och ställa frågor till - skulpturerna (det kan man väl inte? Jo - till mina intryck och till min "läsning" av dem). Kanske.
Radera