På bokmässan passade jag på att gå på ett väldigt trevligt Bokälskarmingel som anordnades av Kulturkollo De hade ett fantastiskt bokbord där och där på låg bl.a. ett rosa paket med svarta snören. En förklädd bok. En hemlig bok. "Ta den" sa Bokomaten till mig, "jag vet att du vill läsa den".
Ja, det ville jag. Jag gillar Wollin och det hon skriver. Har läst hennes tidigare böcker, läst bloggen, läst krönikor. Men...
Jag vet inte vad jag tycker om den här. Överallt på andra bloggar och i olika medier ser jag lovord om hur bra och stark den här är och jag fattar den bara inte. Tycker den är tjötig, överdriven och svår - men ändå lätt och snabbläst. Men så tänker jag till och inser varför jag inte gillar det jag läser - det handlar ju om mobbing under den tiden man är som allra mest påverkbar och känslig (dvs tonåren). Jag inser att jag inte gillar att läsa om det eftersom jag har valt att leva i en blåögd värld där sådant inte sker. En värld där alla är snälla och trevliga mot varandra och allt går att lösa med samtal och snällhet. Där ord inte skadar och våld inte finns. Har man, som jag, levt i den världen så är det svårt att ta till sig att det här finns och att min dotter kanske ska behöva leva i den världen. Hur ska jag kunna förbereda henne? Hur ska jag kunna förbereda mig själv?
Boken väcker en del frågor men jag har inga svar. #lindaläser2016
Tack, visste att du skulle gilla den :-)
SvaraRadera