För ett tag sedan läste vi J.M. Coetzees Ungdomsår i Bokbubblarna. Det var ju bra att den var tunn, för den var rätt intetsägande. Jag hade ju inte riktig förstått att den är så självbiografisk som den tydligen är, eller, ja, jag hade visst inte förstått det alls. Jag undrade mest varför man skriver en bok om en ung man med ett uppblåst ego och tråkig personlighet. Som dessutom inte gör något... Men men. Det var lite kul instick när han skrev om hur lätt det var att bli programmerare och vad en sådan gör - funderade nästan på om jag skulle ge den till mina elever (blivande programmerare). Tyvärr tror jag dock att de aldrig mer kommer vilja läsa en bok isf.Nej, inte riktigt min kopp te men inte det sämsta jag läst heller.
_______________________________________________________
Sedan läste vi Suzanne Bröggers Till T - också en bok jag missade att den var självbiografiskt inspirerad. Det var något av det krångligaste, knäppaste och underliga jag läst. Lady Gaga på 50-talet, en Nalle Puh-familj och folk som blir hysteriska för att de inte har något te hemma. Dystert, ledsamt, tragiskt och svart - trots det vackra omslaget. En vacker familjefasad men på insidan en trasig mor, en vek far och tre barn som inte vet vad de ska ta sig till. Visst fanns det ett djup i boken men det kommer så sent och det är för snårig väg dit.
 |
| Ingen risk att vi inte har något te hemma... |
Nej, en alldeles för besk kopp te.
Suzanne Brøggers bok väntar i bokhyllan, lyssnade på henne då
SvaraRaderaUndrar vad du kommer tycka...
RaderaJag älskar oxå att läsa! Men jag har slutat att läsa klart böcker jag inte tycker om. Förr lästa jag alltid ut alla böcker jag börjat på, ville gärna tro att de nog skulle ta sig. Nu känner jag att min tid är för värdefull för att jag ska läsa nåt som inte ger mig något.
SvaraRaderaJag tycker du tänker helt rätt, om det inte är en bokklubbsbok så brukar jag inte heller läsa klart om jag ogillar den.
Radera