Finaste Budo, du har det inte lätt

Jag vet inte hur länge Matthew Greens Memoirs of an imaginary friend har legat i min bokhylla men under lovet passade jag på att läsa lite hyllvärmare och nu har jag fått stifta bekantskap med Budo.

Budo är den påhittade vännen som berättar sin historia. Han har levt mycket längre än de flesta påhittade vännerna, kanske för att Max, hans människovän, inte riktigt är som alla andra barn. Max tycker inte om när folk pratar med honom. Eller rör honom. Max tolkar allt folk säger bokstavligt och han kan bara äta frukost innan ett visst klockslag. Max behöver Budo och Budo behöver Max.

När Max försvinner är Budo den enda som kan ta reda på vad som har hänt - men hur ska han kunna göra något när Max är den enda som kan se honom?

Det här är en riktigt spännande och charmig historia som jag verkligen tog till hjärtat. Jag gillar att den är annorlunda - det är iaf första gången jag har läst något ur en låtsasväns perspektiv - och jag gillar att den tar upp frågor som kan vara värda att tänka på - lite existentiella sådana. Det är en väldigt fin berättelse och jag tycker verkligen att fler borde läsa den!