Jag vill nog inte ha brevet...

För ett tag sedan läste Bokbubblarna Sarah Blakes Om du får det här brevet och jag tyckte att den var ganska så mysig.

Jag blev väldigt berörd av de delar som handlar om Frankie, en tuff radiokvinna som naivt ger sig ut i Europa under andra världskriget för att ge en äkta version av hur judarna behandlas. Det är hemskt, det är hjärtslitande och det påverkar.

De andra delarna gör mig mer frustrerad. Den unga, gravida läkarhustrun som bara går och leker martyr, hennes make som lämnar henne för att åka frivilligt till kriget och postmästarinnan som inte alls har en så betydande roll som man hade kunnat tro - dessa berör inte tillräckligt för att det ska bli riktigt bra. kanske är det för många historier som inte riktigt får plats, kanske hade den blivit bättre av att bara följa en röst istället för flera.

Och det där brevet? Det var ju inte ens så viktigt...