En lockande örfil

Boken The slap/Örfilen av Christos Tsiolkas får mig alltid att tänka på Linda. Första gången jag träffade henne (och flera andra bokbloggare) var på en fika under bokmässan för några år sedan och hon hade precis köpt den. Jag vet inte varför, men dess titel har sedan dess etsat sig fast i mitt huvud och nyss kom den ut på svenska samt gjordes till tv-serie. Jag har inte läst den. Kommer inte att läsa den. Är faktiskt inte ens intresserad av att läsa den - skulle heller inte se tv-serien. 

Men.

När första avsnittet sändes så satt jag och kollade på något annat, det blev reklam, jag zappade och hamnade mitt i avsnittet. Och fastnade*. När det var slut gick jag in på play för att se det från början**. Sedan dess har jag suttit fastnaglad varje söndag för att se den spännande fortsättningen. 

Jag tycker att det är spännande att se allt som kan komma fram pga en örfil. Det är också intressant att fundera över vad som är rätt och fel - är en örfil något att bråka om? Jag känner mig tudelad. Å ena sidan så ska man aldrig slå ett barn (eller vuxen), å andra sidan så var det en örfil - pojken fick ingen fysisk skada. Dessutom var ungen skitjobbig. Men. Som nybliven mamma tänker jag samtidigt; hur hade jag reagerat om någon gav min dotter en örfil? Och så är jag tillbaka på ruta ett igen. 

Jag tyckte det var väldigt trevligt att följa de här familjerna och karaktärerna och allt som händer pga den dominoeffekt som örfilen skapar.

* Okej, jag erkänner att jag fastnade pga Jonathan LaPaglia som spelar Hector. Mums!
** Just nu finns bara de fyra sista avsnitten kvar där.