Skrattfest

Idag har jag fulskrattat mig igenom Malin Wollins krönikesamling Malin från Skaftnäs. Med fulskrattar menar jag skrattat så hysteriskt att jag grät och var tvungen att torka mig med Lill-grefvinnans spytrasa (det var det enda jag hade i närheten eftersom jag satt och ammade samtidigt).

Jag har tidigare bara läst hennes krönikor någon gång då och då när de dykt upp i tidningar och varken tänkt "åh, jag måste läsa fler" eller "åh nej, vill inte läsa mer". Boken var rolig och det var ganska fint att Kristina från Duvemåla vandrade som en röd tråd genom sidorna. Som nybliven mamma och husägare kunde jag känna igen mig i vissa delar av det hon beskriver och, som sagt, vissa stycken skrattade jag åt så högt att tårarna sprutade.

Klart underhållande och snabbläst.