Äntligen är den läst

Det må ha tagit sin tid men nu har jag äntligen fått läst Jane Austens Emma. Med tanke på att jag gillar Austen och dessutom köpt Penguins fina utgåva borde det inte tagit så lång tid, men men... Tack Lyran för din klassikerutmaning så jag tog tag i det...

Ett skäl till att just denna fått vänta så länge är att jag har väldigt svårt för Miss Woodhouse - precis, Emma själv. Jag tycker att hon är en bortskämd, uttråkad, fisförnäm liten flicka och hennes Mr Knightly tråkar ut mig han med. Däremot upptäckte jag nu i läsningen några av Austens typiska överdrivna och jobbigt härliga karaktärer.

Miss Bates, denna tjôtmoster till kvinna, en överdrivet snäll och tråkig kvinna som bor med sin gamla mamma. Lika dum som snäll.

Mrs Elton, uppblåst och full av sig själv, vad hon än säger så fiskar hon efter komplimanger.

Mr Woodhouse, Emmas pappa. Han har fullt upp med att oroa sig för sin och de andras hälsa. Ogillar öppna fönster, stora salar och väder - allt kan göra en sjuk.

Som det ska vara i Austens värld så får vi läsa om baler, missförstånd, brevskrivande och kärlekspar. Under läsningen satt jag många gånger och drog paralleller till den moderniserade filmversionen Clueless. Tycker den lyckas rätt bra...