Ointressant trots intressanta ämnen

I Bokmaskarna bestämde vi oss för att läsa barn- och ungdomsböcker som ett tema de första tre månaderna i år. Då en av våra medlemmar har holländskt ursprung ville hon gärna att vi skulle läsa något därifrån. Valet föll på Guus Kuijer och hans För alltid vi två - så det så. 

Lättläst - absolut.

Intressant - nej. Tyvärr. Jag vet inte riktigt vad det var jag störde mig på men något var det. Boken borde vara intressant eftersom den tar upp sådant som trasiga familjer, knark, tro, olika kulturer och kärlek - allt från 11-åriga Pollekes synpunkt. Hon är kär i Mimon men får inte vara ihop med honom längre eftersom han måste gifta sig med en marockansk flicka. Hennes mamma dejtar magistern, hennes pappa säljer knark och hamnar i fängelse. Bäst trivs hon hos farmor och farfar där hon har sin kalv, också vid namn Polleke.

Kanske är det språket? Den är skriven som att det är Polleke (flickan, inte kalven) som berättar för oss. Kanske förlorar den i översättningen? Jag tyckte iaf att något störde min läsning.

Lill-Grefvinnans reafynd

 

 Lill-Grefvinnan fick lite att bita i och jag fick nästa Bokbubblarboken. Tror att En liten prutt blir hela familjens favorit. Vi är barnsligt roade av pruttar.

Äntligen är den läst

Det må ha tagit sin tid men nu har jag äntligen fått läst Jane Austens Emma. Med tanke på att jag gillar Austen och dessutom köpt Penguins fina utgåva borde det inte tagit så lång tid, men men... Tack Lyran för din klassikerutmaning så jag tog tag i det...

Ett skäl till att just denna fått vänta så länge är att jag har väldigt svårt för Miss Woodhouse - precis, Emma själv. Jag tycker att hon är en bortskämd, uttråkad, fisförnäm liten flicka och hennes Mr Knightly tråkar ut mig han med. Däremot upptäckte jag nu i läsningen några av Austens typiska överdrivna och jobbigt härliga karaktärer.

Miss Bates, denna tjôtmoster till kvinna, en överdrivet snäll och tråkig kvinna som bor med sin gamla mamma. Lika dum som snäll.

Mrs Elton, uppblåst och full av sig själv, vad hon än säger så fiskar hon efter komplimanger.

Mr Woodhouse, Emmas pappa. Han har fullt upp med att oroa sig för sin och de andras hälsa. Ogillar öppna fönster, stora salar och väder - allt kan göra en sjuk.

Som det ska vara i Austens värld så får vi läsa om baler, missförstånd, brevskrivande och kärlekspar. Under läsningen satt jag många gånger och drog paralleller till den moderniserade filmversionen Clueless. Tycker den lyckas rätt bra...

Nedrans läsning

Det går inget bra med läsandet, har bestämt mig för att läsa färdigt Austens Emma, som jag påbörjade hösten 2011 när jag läste Austen-kursen, men den är så seg och det är så mycket lättare att sätta på en tv-serie. Problemet med denna bok är att jag verkligen inte tycker om Emma, huvudpersonen, men samtidigt så upptäcker jag nu flera intressanta karaktärer jämte henne. Jag SKA läsa ut den, men februari blev ingen bra månad varken läs- eller bloggmässigt.

Klipp till en bokmal

Man hittar mycket nyttigt på baksidan av mjölkpaket.

Mys-litt om djur på landet

City girl, country vet av Cathy Woodman fick bota min lässtress och det gjorde den med bravur! En mysig liten historia om Maz som precis fått lämna sitt veterinärjobb i London, efter att hennes chef/pojkvän gått tillbaka till sin ex-fru. Hon ställer upp som vikarie för sin vän Emma, som har en egen veterinärklinik ute på landet, när hon behöver åka bort på välförtjänt semester med sin man.

Maz har svårt med omställningen storstad/lilla landet, och det blir inte bättre av att det finns en mer etablerad, och något skrämmande, veterinärklinik som drivs av familjen Fox-Gifford. Herr Fox-Gifford d.ä. gör vad han kan för att få Emmas klinik att försvinna och Maz får det svårare och svårare att behålla sina kunder, samt hålla sina känslor för en viss karl i schack.

Jag tyckte om den här berättelsen - visst, jag kunde lista ut vad som skulle hända, men det fanns också bitar jag inte hade listat ut. Klart läsvärd om man gillar djur, landet och mys-litt.

Söt hund mot lässtress

För att bota lässtressen har jag nu påbörjat en riktig mys-litt, nämligen City girl, country vet. Med en sådan söt framsida kan jag inte annat än älska den. Dessutom prisar Katie Fforde den på baksidan, och hon är ju en av mina favoriter!

Många frågor om ett slut

Nästa vecka ska Bokbubblarna träffas och diskutera Julian Barnes The sense of an ending. Trots sina ynka 150 sidor har det tagit mig ett bra tag att läsa den. Amningshjärnan i min skalle verkar ha svårt för att läsa engelska numera. Inte bra...

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, huvudpersonen börjar berättelsen med att berätta om sitt kompisgäng och om Adrian, killen som de alla ser upp till. Han berättar om sin flickvän, som verkar totalt ointresserad och narcissistisk. Andra delen består av nutid, huvudpersonen berättar om vad som hänt med Adrian, flickvännen och hans egna liv under de senaste 40 åren. När boken är färdig känner jag mig fylld av frågor:

Vad är det för ett slut författaren syftar på i titeln? Jag ser det mer som ett avslut.
Varför är alla så fascinerade av Adrian? Vad ser huvudpersonen i sin första flickvän? Vad är det med hennes familj? Vad är det egentligen som kommer fram i slutet - är det vad jag tror?*

Ja, det ska bli intressant att diskutera den på onsdag.


* Vill inte spoila för er som inte läst den, tar upp frågan med Bokbubblarna istället.

Lässtressad?

Jag känner mig lite lässtressad just nu. Konstigt, kan man tycka, av flera skäl:

1. Jag är hemma hela dagarna (iofs mammaledig, men ändå).

2. Läsning ska ju inte orsaka stress, det ska ge njutning.

3. Man väljer väl själv om man vill läsa eller inte?

På punkt 1 säger jag: Ja, jag är hemma hela dagarna. Med en bebis. En väldigt snäll bebis som sover typ hela tiden vilket ger jättemycket tid till läsning. Skulle man tro. Men saken är ju den att är man hemma hela dagarna så "borde" man ju också ta hand om hemmet, dvs tvätta, laga mat, städa nån gång då och då. dessutom ska det ammas, bytas på bebis, tas en promenad och så har dagen gått. Ibland läser jag lite medan jag ammar, men det går lååångsamt. dessutom är ju min dotter så söt att jag hellre bara vill titta på henne och säga "naaaaw".

På punkt 2 säger jag: Ja, det kunde gett njutning om det inte var för det faktum att när jag går förbi min bokhylla ser jag massvis med lockande böcker, men först och främst "borde" jag ta tag i de som ska läsas i mina olika bokklubbar. Eftersom jag numera inte har lika mycket lästid blir det tyvärr då så att jag nästan endast hinner med bokklubbsböckerna.

På punkt 3 säger jag: Ja, men jag VILL ju läsa. Jag vill läsa feel good, myslit och chick lit just nu. Drömma mig bort till ett hus på landet där stora kärleken finns och ... vänta lite. Drömma mig bort? Jag bor i ett hus på landet med stora kärleken.

Ja ja. Läsa lite mer skulle jag vilja iaf. Det var bara det.

Vill vinna!

Under kategorin "Saker man inte vet att man behöver förrän man läser om det" faller ett vinrött pocketfodral som man nu kan tävla om inne hos Enligt O. Jag hade ingen aning om att jag ville ha ett men det vill jag, speciellt efter att jag hittade en ny (oläst) bok i min väska som redan har förstörts på utsidan eftersom den legat och vikts av plånboken.

Så. Nu är jag med och tävlar om ett pocketfodral. Gör du det också här.

Jag vann!

Hurra, jag vann Bea och Saras Alla Hjärtans dag-tävling!

Nytt från Kinsella

Läser inne hos ChicklitChloe att Sophie Kinsella kommer med ny bok nu i april - Wedding night. Undrar om den blir samma typ som hennes fristående (Karriär & köksbesvär, Mitt nya jag, Flicka från tjugotalet, Mina hemligheter och nu senast Nya kontakter) - i så fall är den en hit hos mig allaredan!

Skrattfest

Idag har jag fulskrattat mig igenom Malin Wollins krönikesamling Malin från Skaftnäs. Med fulskrattar menar jag skrattat så hysteriskt att jag grät och var tvungen att torka mig med Lill-grefvinnans spytrasa (det var det enda jag hade i närheten eftersom jag satt och ammade samtidigt).

Jag har tidigare bara läst hennes krönikor någon gång då och då när de dykt upp i tidningar och varken tänkt "åh, jag måste läsa fler" eller "åh nej, vill inte läsa mer". Boken var rolig och det var ganska fint att Kristina från Duvemåla vandrade som en röd tråd genom sidorna. Som nybliven mamma och husägare kunde jag känna igen mig i vissa delar av det hon beskriver och, som sagt, vissa stycken skrattade jag åt så högt att tårarna sprutade.

Klart underhållande och snabbläst.

Tack Lundström!

Missade visst sista delen av Lundströms bokradio då både jag och bebisen sov gott. Tur att det finns repriser på webben, och att Lundström är så förlåtande :-)