Jag fick tag på den här lilla viktiga boken strax före bokmässan och det var ju perfekt eftersom Clara och Erica skulle ha samtal där. I år är det åtta år sedan jag sjukskrevs för utmattningsbesvär. Trots att jag sjukskrev mig tidigt (innan jag blev riktigt sjuk) och trots att det gått så lång tid så kan jag fortfarande märka av att det finns en tid före och en tid efter. När stressen hopar sig har jag svårt att sortera vad som är viktigast att göra - jag klarar inte stress längre. Jag blir arg, skriker på folk (oftast familjen) och jag glömmer saker.
Boken tar ärligt upp Claras och Ericas utmattningar - hur jobb, familj och vardag till slut inte gick ihop på ett smidigt sätt och hur en ohållbar situation fick dem att bryta ihop - för att sedan försiktigt komma igen. Boken känns verkligen viktig och jag önskar att den hade funnits för åtta år sedan. Kanske hade jag inte gjort de val jag gjorde då (halvtidssjukskrivning två månader och sedan 113% tjänst = så j***la dumt!)
Det var jobbig men fin läsning och efter samtalet på Bokmässan fick jag en chans att prata en kortis med Erica. Skönt med igenkänningen - man blir inte sitt gamla jag igen men ens gamla jag mådde ju inte bra så frågan är ju om man vill vara den personen igen? Man får ju lära sig att leva i sin nya situation. När det blir för mycket behöver jag backa och ta bort något. Jag måste skriva ned allt och komma ihåg att kolla min kalender. Be om hjälp. Sluta vara superwoman.
Viktig läsning för alla - vare sig du är, varit, kommer bli eller är nära någon i denna situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar