Nuckan

Det hade snackats om den här kortisen och då den var väldigt snabbläst så tog jag och läste den, men... Jag skrev så här på Goodreads: 

”Intressant om begreppet Nucka och vad det innebär och boken framkallar definitivt en massa tankar och känslor - tyvärr blir jag mest arg. Vet inte riktigt varför dock...”

Ja, något var det som inte riktigt passade mig. Jag vet inte varför den provocerar mig, kanske för att jag inser att jag är just en sådan där som hon skriver om som inte kan förstå och som säger ”men det ordnar sig, du kommer hitta någon om du bara...” och efter att ha läst boken inser jag ju hur dumt det är att säga så. Kanske har jag dåligt samvete för att jag hittade någon att dela liv och kärlek med medan jag har vänner som inte (ännu?) gjort det. Jag vet inte. Jag vet bara att biken definitivt berör och att jag inte tyckte om det. 

Hjälp, jag är utmattad

Jag fick tag på den här lilla viktiga boken strax före bokmässan och det var ju perfekt eftersom Clara och Erica skulle ha samtal där. I år är det åtta år sedan jag sjukskrevs för utmattningsbesvär. Trots att jag sjukskrev mig tidigt (innan jag blev riktigt sjuk) och trots att det gått så lång tid så kan jag fortfarande märka av att det finns en tid före och en tid efter. När stressen hopar sig har jag svårt att sortera vad som är viktigast att göra - jag klarar inte stress längre. Jag blir arg, skriker på folk (oftast familjen) och jag glömmer saker. 

Boken tar ärligt upp Claras och Ericas utmattningar - hur jobb, familj och vardag till slut inte gick ihop på ett smidigt sätt och hur en ohållbar situation fick dem att bryta ihop - för att sedan försiktigt komma igen. Boken känns verkligen viktig och jag önskar att den hade funnits för åtta år sedan. Kanske hade jag inte gjort de val jag gjorde då (halvtidssjukskrivning två månader och sedan 113% tjänst = så j***la dumt!)

Det var jobbig men fin läsning och efter samtalet på Bokmässan fick jag en chans att prata en kortis med Erica. Skönt med igenkänningen - man blir inte sitt gamla jag igen men ens gamla jag mådde ju inte bra så frågan är ju om man vill vara den personen igen? Man får ju lära sig att leva i sin nya situation. När det blir för mycket behöver jag backa och ta bort något. Jag måste skriva ned allt och komma ihåg att kolla min kalender. Be om hjälp. Sluta vara superwoman. 

Viktig läsning för alla - vare sig du är, varit, kommer bli eller är nära någon i denna situation.

The magic of not giving a f*ck

Ibland väljer man bok pga omslag eller titel och den här lät ju så kaxig så den bara måste läsas. Den är ganska snabbläst men jag känner nog ändå inte att den är värd tiden. Visst ger den bra exempel på hur man kan göra för att inte alltid bry sig om allt men det är en process som tar längre tid än att bara läsa en bok. 

Jag har börjat bli bättre på att säga nej till saker och ting men samvetet är fortfarande med och griper tag i mig. Jag har svårt att skaka av mig saker och känner ofta (duktig flicka någon?) att jag borde göra mer osv. Det hade varit väldigt nyttigt för mig att sluta bry mig om allt och alla, att sluta engagera mig i allt och alla men den här boken fick mig inte att komma över det sträcket. 

How to stop time

Ibland önskar man ju faktiskt att man kunde stoppa tiden men efter att ha läst den här boken så är jag inte riktigt så sugen längre... Boken däremot, den har inte bara ett vackert omslag utan den är ju ganska bra. 

Vi får följa en man som levt i århundraden. För att det inte ska bli för mycket sci-fi över berättelsen så åldras han, men långsamt. Han kan dö, men inte av sjukdom. Vi får höra hans berättelse och följa med i en icke-kronologisk ordning av hans liv. I nutid jobbar han som historielärare där han gör historien levande genom att berätta om sina möten med bl.a. Shakespeare. Samtidigt är han med i en grupp av likasinnade som styrs av en man som kanske inte riktigt är att lita på. 

Det blir lite intressant iom historiedelen men det blir också vissa delar som inte lockar lika mycket. Det blir lite spänning och lite kärlek men jag känner inte att boken är något jag tänkt mycket på efter läsningen. 

Bokmaskarna läser Binas historia

I somras hoppade Bokmaskarna på hypen över den här boken och läste för att diskutera. Visst är den skrämmande aktuell - speciellt i somras - och visst är den så bra som det sägs. 

Vi får följa tre olika historier i tre olika tider; förr, ”nu” och framtiden. Det är tragiska historier alla tre och den för oss långsamt framåt innan den knyter ihop säcken.

Vackert, dystert men också lite hoppfullt. 

Bokbubblarna dricker te på slott

Idag var delar av Bokbubblarna och besökte Gunnebo Slott. Vi fick en rundvandring i slottet (som egentligen inte är ett slott) och det var kul att se det igen. Det är fem år sedan vi var där senast, då var det med Göteborg läser (typ samma gäng). Efter rundvandringen gick vi till caféet för att äta scones och dricka te. Mums! Godast var Herr Halls te tätt följt av Fru Halls. 

En fin höstdag utanför och jag blir alltid lika glad av att få träffa mina bokvänner. Att vi dessutom fick träffa det senaste tillskottet, Sofies bebis, var ju som grädde på moset. 

Jag hade såklart passande accessoarer dagen till ära.

På bio: A star is born

Wow! 

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få fram just exakt hur underbar den här filmen är men wow summerar den ganska bra. Soundtracket är medryckande och vackert - oj vad snabbt jag började sjunga på låtarna efter att bara ha hört dem en gång. Hela alltet finns på Spotify. 

Jag och Camilla gick och såg filmen igår när den hade premiär och den är vacker, tragisk och så himlans fin! Bradley Cooper och Lady Gaga (jag älskar henne!) är riktigt passande i sina roller - han som neddankad musiker och hon som uppkommande stjärna. Den bjuder på roliga scener, pinsamma scener, vackra miljöer och riktigt skön musik. Kärlek är ett ledord och det är både kärleken till musiken, familjen och varandra som gör och förstör. 

Unna dig två härliga timmar och gå och se den! 

Omgiven av idioter

I somras tog jag tag i att läsa boken många pratade om (och fortfarande pratar om). Lite skönt faktiskt, vem jag än träffar så kan man prata om den här boken och dess innehåll. 

Det var inte jättemycket nytt, under de femton år jag varit lärare har vi gjort flera sådana här och liknande tester för att se vad vi har för personligheter och vilka vi jobbar bra ihop med. Jag brukar oftast hamna någonstans i en blandning av allt - jag fungerar ihop med nästan alla. När jag nu läste den här boken var det en av sakerna jag störde mig på - jag hade svårt att identifiera mig själv och jag tyckte att exemplena som togs upp var lite för extrema. 

Jag tror att bag kom fram till att jag är ganska gul med lite blått i. Grönt finns en gnutta men trots min kärlek till den faktiska färgen röd så är den inte så stor del av min personlighet. 

Intressant bok om man tar den med en nypa salt och det är nig bra att läsa med ett par kritiska glasögon på. Jag är glad att jag läste den för det är verkligen en snackis.