Den där Ove, han lockar visst alla till läsning!

Jag får ofta frågan "Har du nån bok att rekommendera?", en fråga jag tror fler av mina bokbloggarkollegor där ute i världen ofta får. Mitt problem är att jag alltid blir helt stum och inte kommer på någon, det är som att jag inte litar på att jag läser böcker som andra skulle gilla. Oftast tipsar jag om en bok jag själv inte gillat, men som "man ska gilla" eller en bok som jag läst gott om i bloggosfären men inte läst själv.

I år har jag dock äntligen den där perfekta tipsboken; En man som heter Ove. Jag älskade den, bloggosfären älskar den och jag rekommenderar den till alla som frågar. Det roliga är att jag talat mig så varm om den att Grefven (som knappt läser skönlitteratur) blivit sugen på att läsa den.

Nu kan man ju tycka att det är stort, och det gör jag, men igår hade jag med mig den som sommarpresent till min mamma - hon blev jätteglad och vill gärna läsa den. Min pappa, känd i familjen som mannen som ALDRIG läst en bok, tar upp den, läser på baksidan, och undrar vem som skrivit en bok om honom?

Min far och Ove har vissa likheter...
* De kör Saab (eller, pappa körde Saab tidigare iaf)
* Ove är avsatt kvartersordförande - pappa är det nu
* De ogillar katter
* Osv...

När min pappa helt plötsligt börjar öppna boken och säger "Den här kan jag nog tänka mig att läsa" - ja, då var det nästan så att jag såg en gris komma flygande och sätta ett kors i taket.