onsdag 30 mars 2016

The beachside guest house


När läshögen inte lockar och allt går trögt är det alltid bäst att ta tag i en feelgoodig hyllvärmare som man bara vet att man kommer älska. 

Vanessa Greenes böcker har inte bara fantastiska omslag men har lika fina innehåll. Tre vänner återförenas när en av dem köper det hotell som de bodde på i Grekland när de var tonåringar. Om att växa upp, lära känna sig själv och att inte ge upp - eller att faktiskt inse att enough is enough. 

Jag stör mig liiite på karaktärernas tröghet, en av dem misshandlas psykiskt av sin pojkvän men tycker att han är det bästa som hänt henne. Jag vill bara hoppa in i boken och ruska till henne - "fatta vad han håller på med!" vill jag skrika. 

Men men, den bjuder med mig på en Greklandssemester och det är ju inte fy skam. Lättläst, mysig och precis vad jag behövde för att kicka igång lovläsningen. #Lindaläser2016

söndag 27 mars 2016

Läslov?

Tre dagar in på påsklovet och inte en bok har blivit läst. Iofs har det än så länge varit uppbokade dagar för familjesammankomster, men jag har inte riktigt heller varit på humör för att ta tag i den där påsklovshögen. 

Imorse valde jag dock att ligga kvar i sängen en stund och tänkte att jag kanske skulle ta och välja någon annan bok än dem i högen och vips, så har jag kommit igång med läsningen. 

lördag 26 mars 2016

fredag 25 mars 2016

Två kortisar


Onsdag/torsdag bjöd på två kortisar till böcker. Den första är Elsa Billgrens novell Man kan vinka till varandra från balkongerna, en ganska så tragisk historia om två tonårstjejer på solsemester i Italien med sina familjer. Tonårsproblem som i att inte vara bekväm med sig själv, jämföra sig med andra och ljuga för att verka oberörd eftersom det är lättare än att erkänna att familjen inte har det bra. Den var inte alls vad jag förväntade mig men helt okej att lyssna på. 

Den andra boken unnade jag mig hos SF-bokhandeln häromdagen då jag hade ett presentkort där. En finurlig liten bok som berättar kända gamla sagor fast sätter dem i dagens tekniska samhälle. Peter Pan blir hooked (ha, mitt skämt) på sociala medier, Törnrosa lider av depression, Rapunzel klipper håret kort och blir lesbisk och Den fula ankungen hittar förskönande filter på Instagram. Rolig och kanske något man skulle kunna använda i skolan. #Lindaläser2016

Längtar till september


onsdag 23 mars 2016

What I Instaread


Nu går det snabbt undan, ljudböcker och E-böcker varvas om vartannat och jag får läst massvis av kortisar. Den här boken har lockar mig ett tag pga omslag och titel och som vanligt med Sekwas böcker så är de inte helt igenom så ljuvliga som omslagen, det finns helt klart något mörkt och sorgset över den här men samtidigt så mycket fint att det väger upp. 

Jag gillar verkligen att den är berättad ur en ung pojkes perspektiv - det ger en viss naivitet till förloppet. Mamman och pappan med sina lögner och fantasier är både tragiska och alldeles, alldeles underbara. Det är dock pga att den berättas ur pojkens perspektiv som gör att jag inte vet om jag ska tro på den eller inte - händer det som berättas verkligen eller är det pojkens fantasiversioner? 

Hur som helst, jag gillade den och den var en snabb och intressant läsning. #Lindaläser2016

tisdag 22 mars 2016

Sist på bollen


Något sist på bollen men jag älskar ju Martina Haags tidigare böcker och har därför varit lite rädd inför att läsa den här. Nu lyckades jag dock lyssna på den i söndags under promenad, matlagning och söndagshandling. 

Jag har både hört och läst mycket om den (finns det någon som INTE har det?) och jag känner att det lite gjorde upplevelsen av den lite sämre. Till skillnad från nästan alla andra så reagerar jag inte så starkt och tycker inte att det där ontet kommer fram så väl. Kanske var det för att jag lyssnade, kanske är det för att jag har så svårt att sätta mig in i det hon går igenom. Jag menar inte att på något sätt trivialisera det hela, det är verkligen hemskt det som händer, men det berör mig inte. Tyvärr. #Lindaläser2016

söndag 20 mars 2016

Till bords med Kulturkollo

Kulturkollo har den här veckan undrat över våra kokboksvanor och jag är en sådan som älskar att köpa kokböcker men jag använder dem vääääldigt sällan. Jag gillar ju dock att laga mat och mannen jag är gift med är också en matlagningsfantast - det är bara det att vi ofta kör på rätter vi kan, rätter vi googlat fram eller maken som improviserar fram något. 

Men men, Kulturkollos veckoutmaning:
Du får två uppdrag.

1. Finns det någon kokbok du älskar trots att du faktiskt inte använder den särskilt mycket?
2. Det motsatta då, vilken kokbok är den mest nerkladdade och använda i bokhyllan där hemma?
Bonusuppdrag: Har du någon favoritskildring på film eller i litteraturen av just mat? Berätta gärna!

1. Jag har satt upp en del kokböcker på en hylla i köket (i hopp om att de ska användas) men det är nog bara Bamses bakbok och Lotta Lundgrens Om jag var din hemmafru som faktiskt används...


2. Två böcker som däremot används rätt flitigt är den klassiska Rutiga kokboken (tror jag fick den när jag flyttade hemifrån) och den jag gjort med egna recept. 


När det gäller matskildringar i film och litteratur så har jag några favoriter: Jag älskar matlagningen i filmen Toscanas sol, Choklad och Julie & Julia. Alla tre finns ju som böcker men jag har bara läst Choklad och gillade inte alls boken. 

Kul utmaning den här veckan!


What I Instaread


Den här lilla spännande boken läste väl nästan alla förra året? Själv var jag ganska osugen, speciellt när det blev en sådan där bok som "alla måste läsa". Nu valdes den som bokklubbsbok för Bokmaskarna och shit vad snabbt den gick att läsa. 

Den tar upp tre olika kvinnors historier och det visar sig snabbt att både kvinnorna och historierna vävs ihop med varandra. Den stora hemligheten blev jag lite less på, jag brukar tyvärr aldrig gilla när det ska byggas upp för ett stort avslöjande då jag oftast inte tycker att avslöjandet lever upp till hypen som varit inför. Det var samma här, jag tyckte man listade ut ganska snabbt vad det skulle stå i brevet... Däremot imponerades jag över hur författaren knutit ihop allt i slutet och får mig att känna att ja, det här var en bra lösning. #Lindaläser2016

tisdag 15 mars 2016

Högläsningens lovsång (typ)

Åker förbi lilla biblioteket efter att ha hämtat dottern på förskolan. Tanken var att lite snabbt hämta en bok, låta henne bläddra i en bok eller två och sedan åka hem. 

Samtidigt som vi kommer dit så kommer bästisen ifrån förskolan dit, jag och den andra flickans far har nu suttit av en ganska lång tid här medan barnen läser högt för gosedjuren och leker med dem.

Alltså, jag vill egentligen hem men jag kan ju inte avbryta när de sitter och högläser, sådant vill man ju uppmuntra.

måndag 14 mars 2016

Dessa val man måste göra...

Jag har två elever som inte gjort sin litteraturuppgift. Jag har därmed bestämt att de ska läsa Stolthet & Fördom och sedan blir det någon slags uppsatsprov på boken. En av eleverna undrade om vi hade boken på engelska på skolbiblioteket, det har vi inte men jag sa att jag har den hemma och han kan få låna. Inser att jag bara har ett finexemplar hemma. 


Det här exet vill jag inte låna ut till någon och definitivt inte till en elev. Tänker snabbt och åker till Erikshjälpen. Har tur och hittar ett exemplar där. Med Colin Firth på. Nu vill jag inte låna ut det här heller... 


Gah! Den stackars eleven måste få en bok att läsa. Skärp dig Mrs E. 

Det får bli Firth. Med ett hot om sänkt betyg ifall något händer med boken.*


*Och ifall Skolverket eller någon annan nu trodde att jag menade allvar med detta så lovar jag att det var ett skämt. Jag sätter såklart inte betyg efter hur böckerna ser ut vid återlämning.

söndag 13 mars 2016

Sista delen av Liv efter liv

Boken på ca 530 sidor är färdigläst. En story som upprepas om och om igen, ofta med ett nytt perspektiv eller en ny tvist, är över.



Vi håller oss kvar i andra världskriget. Ursula kämpar på i krigets England och tar hand om dem som skadats, dödats, träffats av bomberna. Hon kryper in och ut ur fallna hus, tar upp kroppar som slits itu när man rör dem, sätter knät i det som en gång var en bebis, plockar upp spillror av dem som var hennes vänner. Hon räddar en hund men lyckas inte rädda sin bror Teddy. I nästa version lyckas Teddy överleva. Hon skjuter Hitler. Hon skjuter inte Hitler. Hon ligger med Fred Smith, hon ligger med Benjamin Cole men hon ligger inte med Fred Smith och Benjamin Cole. 

Allt är hemskt. Allt är fint. Ursula dör gammal och grå. Ursula dör innan hon föds. 

Jag vet inte riktigt hur det går för alla och hur boken egentligen slutar. Den slutar någonstans där den börjar och vi vet inte riktigt vilken version som, så att säga, blir den sista. 

Jag har verkligen tagit till mig boken och jag tror att det var ett bra sätt att läsa den såhär uppdelad över en längre tid. Det har varit lika intressant att läsa den och reflektera över den som det har varit att läsa om vad Det växer och Sincerley Johanna har tyckt. I början reagerade vi ganska lika men kring del 3 började vi skiljas åt... 

En sak som jag tänkt på under läsningens gång, och som inte kom upp förrän i slutet och då endast som en liten mystisk bifigur är Izzies son. Hon får ju en oäkta son som lämnas bort för adoption i nästan varje version. Jag har hela tiden tänkt att det skulle visa sig vara Hitler, men så dyker han ju upp i sista versionen och blir en liten mystisk Roland, som ganska tidigt går och drunknar. Har ni andra  reagerat på honom? 

Jag är glad att jag har läst boken, det är min första av Atkinson. Jag har I museets dolda vrår oläst hemma i hyllan, får väl ta tag i den någon dag. Liv efter liv har nu åkt vidare till min svåger, historieläraren, som gärna ville läsa.

onsdag 9 mars 2016

Northanger Abbey


Tänk att det ska ta en sådan tid att läsa om en bok man faktiskt gillar. Men men, detta har inte hindrat mig från att delta i Kulturkollo läser som startade i måndags. Många intressanta diskussioner på gång där! 

Ja, jag är ju Austenfrälst och jag gillar Northanger Abbey. Visst stör jag mig på mycket; syskonen Thorpe som är självupptagna och falska, hjältinnan Catherine som är så ung, så naiv och som jag vill ta ett rejält samtal med... Austen bjuder ju oss dock också på sina fyndiga karaktärer som är som karikatyrer av vanliga människor. Där finns också den romantiska hjälten, Henry Tilney, men som jag tycker är lite blek nu när jag läser om boken. Ge mig en man med lite mer glöd! #Lindaläser2016

måndag 7 mars 2016

Hela boblmaf håller med

"Oh! I am delighted with the book! I should like to spend my whole life in reading it."

Northanger Abbey 

söndag 6 mars 2016

Tredje delen av Liv efter liv

Hrm... den här gången har jag delat upp läsningen på tre dagar så nu ska jag ju försöka komma ihåg vad som hänt. Iom att den här boken har rätt mycket handling (och upprepning) är det inte alltid lätt... Men men. Ursula har i den här delen börjat jobba (är det inom försvarsmakten?) och hon har skaffat en högt uppsatt älskare. Vi har nu kommit till åren runt andra världskriget och kriget spelar en stor roll under de här sidorna. Ursula vaknar upp i en bombad källare och mörkret tar över. Nästa gång undviker hon källaren och räddar en hund men mörkret tar över igen. Hon väljer nästa gång att tidigare åka till Tyskland, gifter sig och får barn och lyckas bli vän med Eva Braun och få bo ett tag hos Führern. Han är inte så närvarande, han har ju fullt upp med det politiska, men när väl är närvarande så tråkar han mest ut Ursula med långa historier om konst och arkitektur.


Hon vill lämna Tyskland men maken har gömt undan hennes och dottern Friedas pass. Dottern blir sjuk, landet är i krig och ingen medicin finns att få tag på. Den enda utväg hon finner för sig och sin dotter får mitt blödiga hjärta att gråta. Jag tänker på alla de människor som lever i krigsförhållanden. Atkinson lyckas förmedla känslan så verkligt. Hennes beskrivningar av hur en fälld bomb kan kännas känns äkta, nästan självupplevd. Rädslan man känner när man lever i konstant oro för bomber, hur man vill rädda sitt barn till varje pris och jag tänker på de människor som lever på flykt. Jag försöker, men kan inte, sätta mig in i hur det skulle vara om jag och min familj behövde fly. Usch, så orättvist och hemskt livet kan vara och en sådan otrolig tur jag och min familj haft som lever just här.

Veckans läsning fick en verkligen att tänka till och det ska bli spännande att läsa färdigt boken til nästa vecka.

Hurra för Bokbubblarna som firar 5 år idag!


Idag är det exakt fem år sedan jag åkte iväg till restaurang ETT för att träffa ett gäng bokbloggare och fika. Det var Och dagarna går-Anna som anordnade träffen och vi var iaf tre-fyra stycken som efteråt tyckte att vi skulle börja träffas regelbundet. Fler bloggare (och en ickebloggare) har kommit och gått under åren men vi är nu sju stycken som träffas regelbundet och räknar oss till Bokbubblarna. Namnet kom för bara några år sedan och vi har läst alla möjliga genrer, författare och både gillat och dissat under åren. Vi är olika typer av läsare och vi gillar olika - men det fungerar bra eftersom alla får komma till tals. 

Nu på torsdag ska vi träffas och fira - med bubbel såklart! Vi har då läst Främlingar på ett tåg och det ska bli intressant att se vad vi tycker om den. 

Jag tycker att det är underbart med den här bokklubben, det är så skönt att träffa likasinnade bokälskare och jag går alltid ifrån träffarna med nya boktips och massor av lässug. Hoppas på (minst) fem år till!

Bokmaskarnas skämskuddar

Kulturkollo undrar över våra skämskuddesvanor i veckans utmaning och Bokmaskarna svarar som följer:

CB:  Vad gäller litteratur är det nog Anaïs Nin-böcker och annan mer erotisk litteratur. Tv-serier har jag nog inget för tillfället då vi har väldigt få kanaler, men jag vet för typ 10 år sedan så köpte jag Big Brother på play så att jag kunde kolla på det live. Satt och pluggade samtidigt som det stod på, fantastiskt fånigt och meningslöst!

AR: Litteratur som krävde skämskudde på spårvagnen när jag läste den där Fifty shades of gray. TV-serie: när jag var hemma med A fastnade jag i Hem till gården. Det gick när jag ammade. Värdelöst...


AG: Håller med AR. Jag lyssnade på den på bussen och var ständigt orolig att någon skulle höra stönen utifrån mina läckande hörlurar. Men, den mest skämmiga erotiska litteraturen jag läst, som H gav mig på skämt (?) vid något tillfälle, har jag glömt titeln på, och gjort mig av med illa kvickt (efter att ha läst den .)


Mrs E: Jag kan inte riktigt komma på något jag skäms för, läser inget som jag anser är skämmigt eller pinsamt och jag kollar ju knappt på tv så det finns inget där heller. Däremot kan jag ibland behöva skämskudden framför ögonen när jag ser vissa romantiska komedier - ni vet när tjejerna gör något överdrivet pinsamt i sådana filmer. 

En skämskudde-crush på någon kändis? Ja det skulle väl vara för några år sedan då när jag dreglade ihjäl mig över "Mike" och "Puck" i Glee, eller ännu värre, när jag i 25+ åldern blev "besatt" av Zac Efron i High School Musicalfilmerna. Mina senaste crusher (i somras) var iaf äldre; Channing Tatum och Bradley Cooper.

torsdag 3 mars 2016

Hur tänkte du där då?

Började läsa The left hand of darkness i måndags. Den går trögt. Till på lördag ska jag (helst) ha läst tredje delen (ca 130 sidor) av Liv efter liv och till på måndag bör jag ha läst Northanger Abbey inför Kulturkollos bokcirkel. Jag är uppbokad hela fredag och större delen av lördag = väääääldigt lite lästid. 

Det där med planering är verkligen inte min grej...

Jag som dessutom aldrig slalomläser - nu kör jag tre samtidigt. Gah!

tisdag 1 mars 2016

Det går trögt

Jag försöker mig på att läsa science fiction. I flera år har jag varit sugen på Ursula Le Guins The left hand of darkness, den nämns nämligen i The Jane Austen Book Club. 

Jag måste ju erkänna att jag har ganska så svårt att hänga med, att jag läser på engelska gör nog inte det hela lättare, men jag ska klara det.