söndag 1 september 2013

Vad menas med bra språk?

Ikväll har jag för första gången EVER sett på Babel (ja, jag är hundra år efter, jag vet). Inte jätteimponerad direkt, men klassikergrejen var ju intressant.

Anyway, när bokcirkeln satt och diskuterade Knausgård (som jag är totalt ointresserad av att läsa) så nämndes det att hans böcker har "så bra språk". Det här är ett uttryck jag ofta läser om på bloggar eller hör i mina bokklubbar och nu undrar jag:

VAD INNEBÄR DET??? Vad menas med "bra språk" i en bok? Kan någon ge mig ett konkret exempel? Snälla upplys mig, jag vet att jag som bokläsare och språklärare borde kunna sådant, men det gör jag inte. Jag tänker inte ens på språket när jag läser en bok.

Seriöst. Hjälp mig. Upplys mig.

Tack!

16 kommentarer:

  1. Jag har heller aldrig förstått det där med "bra språk", speciellt inte nu när du säger att Knausgård sägs ha det. Så här skrev jag om Knausgårds språk: " Den känns på tok för pretentiös och språket är så svulstigt så jag nästan får kramp. Det påminner lite om Ulf Lundells sätt att skriva, med evighetslånga meningar som man glömt början på när man kommer till slutet. Den stora skillnaden är att Knausgård faktiskt använder kommatecken mellan alla bisatser. Och förstås att jag gillar Ulf Lundell."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt de fördomar jag har om hans språk, ett av skälen till att jag inte är intresserad av att läsa hans böcker.

      Radera
  2. För mig (jag har inga som helst belägg för detta) betyder ett bra språk att man:
    -använt ett (för målgruppen) varierat och passande språk.
    -Att man inte använder samma ord flera gånger i en mening, att man målar med orden och tänker på meningsuppbyggnaden så att det flyter medan man läser.
    -Ser gärna ett brett ordförråd och målande exempel så som "himlen hade samma färg som den brukar ha vid solnedgången en varm dag på hösten" istället för att säga att "himlen var röd".
    Så det är inte bara vilka ord man har utan hur man använder dem också.

    Men återigen, detta är min ÅSIKT, har inga belägg men det är vad jag menar när jag säger att någon har ett bra språk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det du säger verkar vettigt, ska försöka att tänka på hur orden används i nästa bok jag läser.

      Radera
  3. bra fråga! skulle bara saga att jag just last A Separate Peace. Utan din utmaning hade det aldrig blivit av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad kul, vad tyckte du?

      Radera
  4. Är inte det synnerligen subjektivt? Vet bara att jag gillar vissa författares språk och får krupp av andras. Ofta föredrar jag t.ex. ordfattigt språk framför långa meningar som jag kan tappa bort mig i. Gärna snygga liknelser, men absolut inte för mycket för då stör det mig. Glasklart eller hur? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst är det det, men ändå intressant att se vad folk reagerar på. Tack för ditt glasklara bidrag ;p

      Radera
  5. Bra fråga! Spontant tänker jag att "det bara vet man", men det är förstås inte så uttömmande. Men jag håller med Malin här ovanför som tycker att det ska vara passande för målgruppen och varierat. Dessutom får boken poäng om språket inte hindrar läsningen, det ska liksom inte synas. Sen gillar jag när det inte är "de vanliga" beskrivningarna av en sak, läser just nu Ester Roxbergs Fågelhuset, och där står det typ att tanter gick på gatan krokade i varandra, istället för "arm i arm".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, det kan vara något - andra sätt att beskriva något vardagligt.

      Radera
  6. Jag kan inte svara på det då jag själv stänger öronen så fort någon säger något om språket i en bok. jag har aldrig fattat det där med att språket skulle vara viktigt i en bok.

    SvaraRadera
  7. Om man tänker på språket, formuleringar, meningsbyggnad - eller vad som helst. Då är det inte bra språk. Om det inte är meningen kanske. Mest tänker jag på språket när det är en översatt bok som inte låter som vanlig svenska.

    SvaraRadera
  8. En bok kan ha väldigt bra språk, och då menar jag att det liksom flyter fram, jag tänker inte på det direkt, som musiken till en film den ska inte märkas bara vara där. Men det behöver inte betyda att innehållet är bra för det. Jag vill ju helst bli överraskad när jag läser, meningar som får mig att stanna upp, att tänka efter, att göra en markering med en postitlapp. Kanske tänker jag "aha, så tycker ju jag också vilket bra sätt att beskriva det på", eller "nämen nu vilket kvinnoförakt, vilken grabbig stil" eller "jaha det var därför hen skrev boken, den ville få ur sig det här, det är bokens intention." Eller "så vackert" (Vit Oleander: Janet Fitch) eller "Aj!" (Hertha Müller)eller "usch" (1972)
    Eftersom jag läser väldigt varierat så finner jag ofta nånting i alla böcker, ibland är det språket, ibland innehållet, ibland visdomen. Men det spelar inte så stor roll, jag vill känna nånting när jag läser.
    Det jag inte gillar är upprepningar av alla slag. Och schabloner. Det finns mest i deckare iofs, men även andra böcker. (Harlequin t.ex)
    En bra bok berör på något sätt.

    Sen tycker jag att alla som skrivit här har poänger. Intressant diskussion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blev det en bra diskussion, jag har tagit till mig mycket av det som sagts. Håller med dig om Fitchs Vit Oleander - vet att jag gillade den starkt.

      Radera